Igår, måndag, gick jag på Rutabaga. Mathias Dahlgrens nya restaurang på Grand Hotel i Stockholm. Detta ersätter gamla restaurangen. Matbaren finns fortfarande.
Rutabaga är en helvegetarisk restaurang men inte vegansk. Menyn består av några drycker, både med och utan alkohol, samt en lista på rätter. Personal föreslår två eller tre rätter per person och priser ligger mellan 150 och 250kr.
Fick plats i det inre lilla rummet och det första som slår mig är höjden på bordet, att man satt bredvid komplett okända personer, men att också stolarna inte bara var höga utan dessutom för långa. Ni som känner mig vet jag är kort och det var helt omöjligt att inte vara tvungen att dingla med benen och sitsarna var definitivt inte gjorda för det. Vilket märktes när jag ätit klart. Aj! Tyvärr fanns inget annat bord men personalen rekommenderade mig be om lågt bord nästa gång.
Jag är inte den som går på den säkra sidan av gatan utan tog drinken med jordärtsskocka och tryffel.
Nä, funkar inte. Speciellt inte tryffel och sherry.
Förutom lite smårätter beställde jag sedan en cevice på avocado, jalapeno och fläder. Eller, det är inte det som står på menyn utan där står namn som man inte känner igen. Alls. Så man får fråga och får en förklaring av vad rätterna är. När rätten väl serveras får man fråga igen för man förstår fortfarande inte, men det är en annan historia.
Denna var god, nog den godaste rätten idag även om som alla rätter ingredienserna förutom den dominanta inte kunde kännas. Det var som om rätterna lagats efter ett recept i ICA-kuriren och man av misstag inte dubblade kryddorna (eller mer). En annan sak som slog mig var hit enkel tex denna rätt skulle vara att göra själv. Bättre. Tex hade sakerna kunnat dra i dressingen mycket längre, speciellt jalapeños som man förresten inte kände något av.
Annan rätt var friterad jordärtsskocka med en yoghurtdressing och pepparrot. Att det var pepparrot på glömde jag tills jag undrade vad det var för “snö” som dekoration och smakade bara på den. Detta var också gott, men jordärtskock sätter fart på magen och därför alldeles för stor rätt. Som satte sina spår… gott, men skulle varit en aptitretare.
Nästa test var blomkål på (enligt personalen) en örtbearnaise. Återigen förstod jag inte. En bearnaise är en emulsion och det enda jag kan tänka mig är att det var mikroskopiskt med det i det som höll ihop örthacket. Som inte smakade mycket alls. Blomkålen var lite underkokt, men ok.
Fjärde rätten (vi var två personer) en lök med lakrits och salvia. Den var helt ok den också även om lakritssmaken var alldeles för mild. Gick inte att känna men ihop med löken funkade det. Salvian var bara färska blad strödda ovanpå.
Nej, detta funkar inte riktigt. Priserna är alldeles för höga gällande maten, men ok för personal och gemytligheten - förutom stolarna då om man är kort. Maten håller inte i närheten av det man kan förvänta sig.
Nä, ska jag ha vegetarisk mat kan man få bättre på många ställen, och fortfarande bäst på Kao’s i Malmö. Eller hemma. För flera av dessa rätter kan man göra själv.
Ska man ha bra mat, som man inte kan laga hemma, då är det fortfarande Daniel Berlin jag går till. Eller Oaxen. Eller… Men så är det också ett helt annat pris.
Två personer, två drycker med alkohol, fyra rätter, 1400kr.
